Har kommer lite bilder fran nar Emma och jag var pa TarongaZoo har i Sydney! (Bilderna ar fran Emmas kamera)
Det var HIMLA skoj! Pa Steve Irwins zoo var det ju mer inriktat pa djur i Australien, har var det djur fran hela varlden.
Sjukt fin utsikt over Operahuset och HarbourBridge, som ni kan se pa nagra av bilderna.
Vi var och kollade pa en fagelshow med massa ornar, ugglor och papegojor och dyl. - Och jag fick vara med i showen! Lyckan var total! Han fragade ut i publiken om det var nagon som hade ett guldmynt for han ville visa ett trick, sa jag bara: O O O PICK ME PICK ME! ! Och han bara: Alright, lady in the back seems interested!
Sa fick jag halla myntet mellan pekfingret och tummen med utstrackt arm, sa kom fageln och satte sig pa min arm och tog myntet och flog ivag. Sen fick jag stracka ut armen igen med handflatan uppat, sa kom han och satte sig igen och lamnade tillbaka myntet! Himla fin fagel! Synd att jag inte fick gora det med en orn.

Vi stod och kollade skitlange pa schimpanserna ocksa. Sa himla haftigt att se hur de umgas och kommunicerar med varandra.

Spana in Orangutangen ocksa! Herregud vad stor den var. Den stod och tittade mig rakt in i ogonen jattelange. Det var nastan lite laskigt!

Okej, sahar var det: Jag satte mig vid datorn pa hostellet for att uppdatera bloggen och tomma min kamera, for minneskortet var fullt. Sa jag laddade over bilderna pa datorn och kryssade i "Delete photos on my device after copying them". Sen laddade jag over alla bilder och tog ut USB kontakten. Sen hangde sig datorn. Och ALLA MINA BILDER FORSVANN. Det var nastan 400 kort fran roadtripen, dykkursen och fran zoo:et som jag och Emma var pa haromdagen. Sa jag borjade grata jattemycket och fick ga och lagga mig i min sang en stund.
Sen sa han i receptionen att om jag inte ror kameran mer sa kanske jag kan lamna in den i en fotoaffar, sa kanske de kan fa fram bilderna fran minneskortet.
Ahnej nu borjade jag grata igen. Finns det nagon dar ute som vet om det finns en chans? Johan? Om du laser detta sa kanske du kan veta om det finns en chans.

Ledsna halsningar fran Sydney.

              
Vi hyrde en undervattenskamera till vart forsta egna dyk, sa de 4 forsta bilderna ar fran den kameran

Dag 1
Var battur borjade pa ett allt annat an harmoniskt satt. Kvart over sex pa morgonen skulle vi bli hamtade utanfor vart hostell, halv sju vaknar vi av att nagon bankar pa dorren. Vi har alltsa lyckats forsova oss. Nej, helt ratt - Det finns inte pa kartan. Man bara gor inte det. Nar vi kom ner till receptionen motte vi var dykinstruktor och han var SA jakla forbannad. Jag har aldrig varit med om att nagon har varit sa forbannad pa mig i HELA mitt liv. Fy vad hemskt det var. Och hela tiden sa han: Ar ni fortfarande fulla? Var det vart att ga ut och festa igar? Jag sa ju att ni inte skulle festa innan! Men vi hade inte varit ute och festat! Vi hade bara sovit sa daligt for att vi var sa radda att forsova oss..
Nar vi val kom pa baten sa fick vi byta instruktor for att han "ville aldrig se oss igen". Sa vi hamnade i den japanska gruppen. Jag skamtar inte. Och den japanska dykinstruktoren blev ju skitirriterad over att han fick 2 engelsktalande, for han fick ju saga allt tva ganger. Sa vad vi an sa och gjorde sa var det fel. Det var sa fruktansvart jobbigt. Alla som jobbade pa baten visste vilka jag och Caroline var innan vi ens hade lamnat hamnen. Och alla behandlade oss som spetalska.
Jag forstar verkligen att var instruktor blev arg, men i slutandan avgick baten 4 minuter senare an vad som var bestamt, sa det kandes inte direkt som att vi forstorde hela batresan for alla andra.
Sen var jag sa fruktansvart aksjuk sa jag visste inte var jag skulle ta vagen. Efter forsta dyket kunde jag bara inte halla tararna tillbaka, var nya instruktor var sa himla otrevlig och jag madde sa himla illa och jag var sa himla arg pa mig sjalv for att vi hade forsovit oss. INGEN bra dag helt enkelt.

Pa kvallen sag jag dock min forsta haj! Det var massa hajar runt baten som vi lyste pa med vara ficklampor.

Dag 2
Redan tidigt pa morgonen sa gjorde var gamla instruktor det ganska tydligt for oss att JA han hade varit riktigt forbannad igar, men att igar var igar och idag ar idag. Och det kandes anda skont. Sen borjade vi komma mycket battre overens med var nya japanska instruktor ocksa. De tva forsta dyken var fortfarande med instruktor, sa vi fick gora massa idiot-ovningar under vattnet, typ ta av masken och satta pa den igen pa 10 meters djup och sant. Efter det 2:a dyket fick vi vara certifikat!
Sa det tredje dyket fick vi gora sjalva! Sjukt nervost var det! Men det gick jattebra, vi gled omkring dar nere och hade det hur bra som helst. Helt plotsligt knackar Caroline mig pa axeln och pekar - EN HAJ! Helt sjukt! En 2 meter lang whitetip reefshark bara gled forbi oss kanske 15-20 meter bort. Mitt hjarta stannade. Sen ville jag folja efter den! Men jag motstod den frestelsen. Sen sag vi en jattefin skoldpadda som blev rengjord av smafiskar vid korallerna. Sa himla fin! Sen sag vi en Honecomb Moray Eel, hur maktigt som helst.

Pa kvallen gjorde vi ett nattdyk! HELT backmorkt i vattnet - BARA en ficklampa. Jag var sa sjukt radd innan jag skulle hoppa i, jag var SA nara pa att strunta i det - Men sen tankte jag bara: Fan, jag ar bara har en enda gang i livet, jag maste vaga! Sa jag hoppade i, och sa fort man kommer under vattenytan sa forsvinner all panik. Jattekonstigt. Jag kan inte fatta att JAG som ar LIVRADD for morka vatten och hajar, hoppar i ett morkt hav dar jag vet att det finns fullt med hajar..! Jag trodde aldrig att man kunde komma over en radsla sa snabbt.
Jag ar inte ett dugg radd nar jag ar dar nere, det ar bara nar vi ar uppe vid ytan som jag blir lite stimmig, for da ser jag ju inte vad som finns under mig.

Efter nattdyket gjorde vi lite lekar och sen gick vi och lade oss ganska tidigt.

Dag 3 
Vart forsta dyk gjorde vi klockan sex pa morgonen. Jag och Caroline dok med en kille som holl pa att utbilda sig till instruktor, sa han skulle ge oss i guidad tur. Det forsta vi sag var annu en havskoldpadda! Jag kan verkligen inte fa nog av dem, de ar sa himla fina!
Sen simmade vi vidare, och lite langre fram pa bottnen sag jag en haj som sov! Snabbt som tusan gjorde jag haj-tecknet till de andra och sen simmade jag sa snabbt jag kunde bort till hajen. Nar jag val kom fram till den sa bara slog det mig: Vad fan haller jag pa med? Jag ar ju skitradd for hajar? Men jag var inte alls radd. Jag tyckte bara att den var skitcool, jag hade kunnat flyta omkring och titta pa den hur lange som helst.
Revhajarna ar ju dock inte sa stora, ingen av dem vi sag var langre an 2 meter. Sa man kande sig ju inte sarskilt hotad pa nagot satt. Men herregud vad haftigt det var. Sen sag vi en Barracuda ocksa! Jag vet inte riktigt om man ska vara radd for dem..? Jag tror att jag har fatt for mig att de ar aggressiva bara for att det var en Barracuda som at upp Nemos mamma...!
Allting dar nere ar bara sa JAKLA coolt! Det ar som en helt annan planet. Korallerna bildar stora landskap och fiskarna lyser i knalliga farger.
Som mest var vi nere pa 18 meters djup, djupare an sa far man inte ga med det certifikatet som vi tog. Men jag tankte att jag skulle uppgradera certifikatet i Thailand sa att man kan dyka bland vrak och sa framover! (de brukar ligga pa lagre djup an 18 m har jag hort)

SummaSummarum
Aven om den forsta dagen var rent ut sagt skit, sa vagde dykningen och de andra 2 dagarna verkligen upp det. Vi hade det sa himla bra, instruktorerna var rutinerade, revet var helt fantastiskt och aksjukan gick over efter forsta dagen. Nu vill man bara ha mer! Det ar helt omojligt att bli matt pa sant har!
Nar vi kommer tillbaks till Sydney ska vi mota upp en av killarna fran baten och dyka fran stranden!